Den som skriker allra högst

kan aldrig viska i lönn

vakna upp och plötsligt

fånga nattens dröm

se tiden som den klocka

alla vet att den är

och brinna för den stund  

som skapar begär.

Du sa du kunde ångra

den eld du hade tänt

men nöjd satt du i ditt leende

trots vår lycka som plötsligt vänt.

Riskerna vi tog

brann sällan under lång tid

och stunderna vi älskade

stod aldrig lyckan vid.

Det tvång som vände stenen

den ruta som vi funnit åter

får inte hindra ljusets kägla

i den blick som sällan gråter.