Jag överlever. Jag ska bara bli fri trotts all dysfunktionella hinder. Men jag håller mig vid liv. När vingarna ej bär då kommer jag slå i marken som Ikaros som flög för nära solen.. Men då tänker jag.
Jag är ej här.
Men minna minnen är det jag behöver. Då sitter jag där kanske i Vasastan . Eller går jag en sväng på söder. Kanske på ett café. Kanske jag bara vandrar omkring.
Kanske jag Jag på går i skogen. Kanske jag råkar vara någon annanstans.
Jag överlever.
Kanske blir allt bra i morgon bara jag slipper vara här, just nu ensam.