Så står jag åter vid klippans rand
och blickar ner för stupet

Mitt slitna trasiga Samarkand
skymtar där nere i djupet

Jag balanserar och dansar med glöd
på granitens bräckliga rand

Ett litet steg mellan liv och död
ett steg som ger blodad tand

Hand i hand med lyckans smed
under en himmel så grå

Det känns att man lever när döden är med
vart hjärtslag blir lustfyllt då