ibland om vintern
tar våren ett andetag
det är som när du om natten
nästan vaknar men lyckas somna om
innan du är klarvaken
våren bara vänder sig och stönar till
sen är det hela glömt och frosten återvänder
man behöver sin sömn så väl
men diset var där, och doften
den där natten i advent
när du just släckt stjärnan
och öppnat fönstret, ja, doften var där
men sedan fortsätter vintern
vintern tillåter vårens tilltag
vad man gör i sömnen rår man inte för
själv andades han kallt en natt i höstas
och gav oss alla en doft av snö och is
men dagen efter var det milt och gult igen
och likadant gör sommaren med våren
andas värme, blåser nyutsprungna löv
så de låter julistora,
och hösten övar också, mitt i sommarn
fläktar det plötsigt så rysligt, ja, det känns
som om sommarens ändlösa lek
plötsligt spricker, plikter och scheman hotar
man vänder sig så varsamt man bara kan
håller fast den goda värmen som är sömnens grepp
och somnar om