Han ler
I en rullstol fjättrad till armar och ben
Framskjuten till vattenbrynet
Utställd och upphöjd för beskådning på betong, men tvärtom
Och mörk nedanför
Kvinnan med hår av midsommarsol
Snart i lågor av midvintereld
Tårarna och skriken som aldrig tystnade
Det som spred sig över vattenytan och lyste upp
Min växande skugga i återstoden
På denna ödsliga åker klädd i dis