Havet helt stilla
och gränslöst vackert
inget märks alls av stormen
som drog förbi igår...
Det verkar totalt
utan ett enda sår...
Och håller ihop än
utan att det gått i bitar...
Och utan att falla i gråt...

Men träden helt sönderblåsta
tycks efter ny klädsel spana...
Ingen inte ens vi vill bli
helt genomlysta, något
av sitt inre vill man
väl ha för sig själv..

Aldrig heller havet
behöver säga förlåt
hur det än bär sig åt
stormar och gormar...

Här följer det bara med strömmen
i andra länder följer vattnet efter månen
det är den som utåt och inåt med det drar...
Oavsett vad som än här har hänt
är det hos oss kvar...

Vi skulle skatta oss glada
för när vi än vill bada
är det bara att ut
i vattnet vada...

De andra får då och då länge
efter vattnet vandra...
Och när det kommer eller
går ut, kan det bli farligt
för liv och lem...

För den som i det gick ut
vet man aldrig sen...
Om den kom hem igen...