Jag ville nog aldrig att leva
Ett liv av smärta och sorg

Jag låste in allt detta
vid hjärtat, i bröstets korg

Jag levde vid sidan av livet
i ett gnagande, olyckligt vara

Där dagarna fylldes av smärta
Där ingen på hjälp tycktes svara

Men jag härdade ut i tiden
klamrade mig fast i hjärtats slag

Bet ihop och ansträngde mig mera
Ville helst sova vareviga dag

Jag väntade på en befrielse
Att en dag få andas ut

Jag väntade ivrigt på slutet
att en dag från mig få gå ut

Men så vändes allt hos mig en dag
-Gör dig fri från tankar du har

Så sades orden till mig
Jag hade äntligen fått mig ett svar