Alla människor och kanske också samhällen har en moral: normer och värderingar som styr våra beteenden. I en harmonisk familj, i ett harmoniskt samhälle, är man hyggligt överens om hur denna moral ser ut, och ska se ut. I Sverige verkar det vara precis tvärtom.
Den spricka som allt tydligare delar Sverige handlar delvis om en upplösning av gemensamma värderingar, en allt tydligare klyfta mellan olika grupper vad gäller både privat moral och samhällsmoral.
Under den långa period då Sverige var ett framgångsrikt land fanns det en väl känd moralisk kodex: ”Du ska inte ligga andra till last.” Den som var frisk och stark skulle stå på egna ben. Detta kallades ibland ”arbetarmoral”, men gällde egentligen alla grupper i samhället.
Nu är det, som alla vet, inte längre så. Alltför många försörjer sig inte på eget arbete. Och man ser det inte som skamligt att ligga samhället och andra till last. Man ser det tvärtom som en ”rättighet” att leva på andras
bekostnad.

Om normer och kulturkrockar

Alla bär med sig sin historia och handlar efter det som gällt och gäller i den kultur man kommer ifrån. Patriarkala strukturer där mäns ord och handling är rättesnöret krockar med demokratiska värderingar där jämlikhet är den norm som ska gälla!
Integreringen är ett stort misslyckande då man inte ställt tydliga krav på de förväntningar som ska gälla för att få leva i vårt land!

Handlar det om att för många av den svenska befolkningen bär en kollektiv skugga/skuld att man tycker synd om och tror att det gäller att ta hand om istället för att kräva en motprestation dvs bidra till den gemensamma välfärden.

Det vårt land inte tagit tag i och insett.......

Det har våra grannländer förstått. Norge, Danmark och Finland har infört obligatorisk undervisning i respektive länders lagstiftning och värderingar för nyanlända, vilket har gett goda resultat.

Gruppvåldtäkter och barn som rånar och förnedrar svenska ungdomar och barn måste få ett slut.
Det räcker inte med en massa utredningar utan det man inte gjorde från början måste till NU!