Fordom var jag fundamentalist
och som sådan barnsligt bokstavstroende,
trodde allt var bokstavligt och visst
i min närsynthet och i mitt bibelgloende.

Efter hand blev denna tro för trist
och den var ej längre livsåskådande.
Tron på Gud har jag dock inte mist
och jag läser bibeln som ett andligt knådande.

Tron på bokstaven som en magi
och att diktaren är felfri skapare
är en uppfattning, en tråkig tragedi,
som än idag, tyvärr, har sina efterapare.

Gud är ingen tryckeriprodukt!
Bibeln är ändå ett fingervisande,
som kan ge en hint om sanningen,
flukt att Gud är större än ett bokstavsprisande.

Poesin har samma slags funktion,
pekande på andra slags betydelser.
Må den vara en verbal inspiration,
när den visar väg till annorlunda lydelser!