det finns ingen som kan se så uppgiven ut

som du

som om hela världen vilade på dina axlar
och som om du tappat den

och gud
jag har alltid älskat dina axlar

hur de håller ditt huvud högt
hur de svänger de där gångerna då du vet att jag tittar
och du känner dig cool

hur de slokar
just nu


och jag vet att jag inte är lätt att leva med

och fan


ibland känns det som en förlust
att inte ständigt göra uppror att försöka vara enkel och följsam

och när jag tänker på
den du helt säkert önskar att jag var
en sån som ständigt tar allt med en klackspark låter dig gå och komma som du vill
en som alltid ler och slänger med sitt hår

då är allt som ringer i mitt huvud

i'm a barbie girl in a barbie world


men MIG KAN INGEN ÄGA


så istället grälar jag och grinar jag och följer varje skiftning i ditt ansikte
lika slaviskt som en telenovela


så istället skrumpnar jag ihop till en mamma
till alla dessa mödrar innan mig till alla sargade kvinnohänder som lagt hela sina liv i alla dessa söner pojkvänner äkta män
drejat dem tills de själva bara blivit klumpar
av lera och av rynkor och

av


tjat

men MIG KAN INGEN ÄGA

tänker jag men låter mig ändå säljas på din marknad

ja

i din skugga
förtvinar jag älskling

men i min reflektion
så blommar du älskling

och det är ju så vackert att se


så det är väl därför
ja det är väl trots allt därför

som jag placerar hela jävla världen

på dina axlar