En röst pratar månemilt i mitt öra
och jag vill faktiskt gärna höra

Jag tycker om det, det där sköra
Det ger en vink om vad jag kan göra

Imorgon, när jag igen är nyter,
vill jag prova om det sagda flyter

Då ger jag mig ut för att testa
enligt hennes bud, hon heter Avésta

för jag anade i månens klarbleka ljus
att även om hon är av ett obekant hus

finns det många fler än dem jag känner
som är mitt hjärtas vänner

Jag hör henne! Hon är hos mig igen
Den förstår sig tydligare, viskningen

Hon har kommit närmast från Braås
för att röja i mitt invärtes kaos

Det finns änglar, de håller i vår smärta
Under månen lät jag en lysa upp mitt hjärta