dagar fyllda av soliga glanspapper
kunde bytas ut till knähögt stormvatten
fyllt med dyiga genomskinliga maneter

mina sommrar regnade sakta bort
hösten fyllde min trappa med
bruna bortglömda löv

den blå himlen tappade trådar
med gamla önskningar på mig
där jag satt i min trasiga utestol

jag läste dom inte mera
eftersom jag visste dom utantill
rullade stället ihop dem till ett nystan