StudentenDet va studenten, mycket som va i luften, men samtidigt så va de där en ganska tom och platt känsla. Champagnefrukost med toast. Sitter som vanligt och lyssnar på alla andra, försöker fatta vad dem säger och vad dem vill förmedla, men de är alldeles för mycket rädsla bakom deras yttre. Denna dagen som alla pratat om så länge och den känns inte alls speciell. Jag finner att jag har mest tråkigt och önskar att de kunde ta slut. Kompisar som säger till mig vad alla alltid sagt en sådan här dag. ”Låt oss hålla kontakten” och ”vill verkligen veta hur det går för alla” osv. Nej, de vill du inte. Du kunde inte bry dig mindre om mig. Men va fan, hela jävla livet går ju ut på att låtsas, så jag spelar unisont med. Ler, betryggande… säger alla de rätta sakerna, vid alla de rätta tillfällena. Vilket får deras egen oärlighet att svida lite mer än vad dem redan gör. Men folk är proffs. De kan svälja allt. Hade jag inte varit så jävla less på livet i allmänt och inte varit så jävla deprimerad så hade jag säkert kunnat se de magiska i det. Men jag är svart i själen och vill inte se någon ljusning. Så jag väljer att se dem som falska lögnare, som inte klarar av att axla sanningen. De va en ganska fin morgon minns jag. Men jag tror jag gäspade mig igenom hela skiten. Jag ser inte fascinationen som alla andra klistrar upp på väggarna. Jag ser inte de magiska dem beskriver. Jag känner inte igen min verklighet med den dem återger. Det som va jobbigast med hela studenten va att man bara fick två glas champagne. (rättelse va inte champagne utan mousserat vin, men jag är ingen jävla snobb) och mina öl kändes tunga i min systemet kasse. Ni kommer ihåg precis när dem bytte från grönt till fyra eller tre färger (kommer faktiskt inte ihåg) och min favoritfärg va den lila påsen. Där låg mina sex öl, där låg de som kunde rädda en dag som denna. Ta mig bort ifrån denna skitexistensen. Men jag va trött och kunde inte riktigt begripa varför? Jag och Christian hade den här jargongen. Ett snack som vi förde. Ett sätt att fly igen förmodligen.
Fri vers
av
Alexander Gustafsson
Läst 165 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2020-03-31 09:44 |
Nästa text
Föregående Alexander Gustafsson |