Ett öga klart går mot sitt snäva öde

och sinnebilder sorlar simultana

så värnlöst i ett oundgängligt flöde

knappt märkbart för en vidsträckt fjärrsynt bana

då oron över bergsmassivets branta

till andetagets tidsbestämda vana

kontrollen överdriver det konstanta

i skruvstäd sätts och överkänsligt välver

förtryck som mycket liknar det bekanta

en kant som slipar längtan efter tidsrymd

terziner