säg, vännen, vad är det du söker

skattkistan vid regnbågens slut

ack, hur mycket du än försöker

lägg inte ner en massa krut

på en illusion, en myt, en saga

din hjärna är full av fantasier

de gör allt för att dig behaga

lik de vackraste broderier

säg, vännen, vad är det du söker

är det kärleken den vackra och sköna

kanske om du riktigt försöker

men var försiktig om det är en skröna

ty kärleken har många ansikten

lika skenbart vackra och sköna de är

du bör tänka på den första plikten

kärlekens äkta känsla är den som bär

säg, vännen, vad är det du söker

det kan väl ändå inte vara döden

den inte många är som besöker

alltför många tragiska öden

ditt liv är inte färdiglevt än

många år du ännu har kvar

inte ska du överge din vän

du är det enda hon har

säg, vännen, sök inte skatter på jorden

minns de vackraste, skönaste orden

när du känner känslan i kroppen

då är det som den outslagna knoppen

väntande på att få slå ut i blom

som en miniexplosion