Målar inga naglar,
I mitt huvud dikter haglar.
Med monsunregns intensitet,
om kärlek o förtret, besvikelse o gnet.

Om liv och förödelse,
Det är mitt kall, inte bara förströelse,
En inre röst som sitter o läser.
Dikterna får eget liv,
ligger sen o jäser.

Som bullar under fuktig handduk,
jag har min stil,
ett speciellt stuk.
En saga i miniatyr,
en glöd som plötsligt tar fyr.

Om allt möjligt, som tar mänsklig form,
fantasins magi som blir enorm.
En lek med orden, se om de rimma,
du behöver bara ge mig nån timma.

Jag skriver på datorn, på lösa lappar,
orden vill inte vänta, de på axeln klappar.
De kommer som från ingenstans,
på rosor och törne de rumla om i dans.

Lugn och ro tystnad o enkelhet,
det är då jag vet,
vad jag ska pränta.
Orden vill inte Vänta….