Jag har slutat applådera
utan kommentarer.
Inget eller bådadera
oftare mitt svar är.
Dikten som på sitt sätt sett
mig berör med mitt mått mätt
och som applåderas
måste deklareras!

Vad är det jag tycker om
som är värt applåder?
Är det vissa tankar som
uti dikten råder?
Är det rytmen som där går
eller någon metafor
som mig särskilt bränner?
Är det nåt jag känner?

Många tackar ändå glatt
när de får applåder,
fast de kanske anar att
de har getts på nåder.
Eftersom man inte vet
uppskattningens hemlighet,
står man kvar och undrar
vad applåden grundar.