Genom härdat glas

ser jag stunden av frost

en isande kyla

ett bistert klimat

en vildsint berusning

ett kraftfullt beslag

en golvad förhoppning

en bortsprungen dag.

Så många som tappat

sin lust och sitt hopp

en skare som lämnar

blott spår av en kropp

i kallhamrad skugga

flammar elden åter

där ensam fördriven

står liten och gråter.

Hur tar vi oss hem

till trygghetens källa

längs säkrade vägar

så svåra att välja

hur tar vi oss dit

där värmen består

där kärleken lever

i ett hjärta som slår.