Det som är kvar
Du fyllde mig med hopp bara för att åter bryta ner mig
Smärtan av din tystnad och frånvaro får mig att falla ihop
Mitt hjärta vänder sig ut och in i en plågsam väntan
Beska tårar som fått mig torka ut till små sandkorn
I mitt blod rinner minnena av dig och jag låter det blandas ut
I ett vattenfall av känslor flyter vi runt och suddas bort
En bitter eftersmak lämnar du kvar där jag står ostadigt
Ett ofrillilligt val som jag nu åter tvingats göra
Jag måste låta dig gå så jag kan leva vidare
Jag har önskat många gånger att jag aldrig lärt känna dig
Men önskan kommer aldrig slå in, det förgångna är ristat i sten
Den ler hånfullt mot mig varje dag som en påminnelse
Ömma känslor och skratt har förmörkats och skuggats över
Ilskan och besvikelsen tillintetgör mig nästan
Jag är värd så mycket mer än att bara finnas för dig
Jag har tagits förgiven och förlåtit alltför många gånger
Jag har fått tjockare skinn, jag är mer hårdhudad nu
Det som är bortom synhåll är min framtid som väntar
Jag kan känna försmaken på min tunga av ett lyckligare liv
Jag ler och känner gnistan i mig att kämpa vidare
Utan en endaste tanke på dig för jag kan inte längre ödsla med tiden
Med bestämda steg och längtan efter det som väntar
Jag är min egna kära vän och jag finns alltid nära till hands