Din dubbla hand
varm mot min rygg 

jag dyker djupare än jag någonsin gjort

på botten är trycket högt
lättflyktigt är syret jag andas

i ekot av tomma ord 
du flyr i tryckvågen

innan finns inte längre
havet ryter åt mig
jag höjer rösten 
skriker tillbaka men 
min röst drunknar
i oväsendet 
av allt som inte sagts

i rädsla lämnar vi stranden
i rädsla simmar vi tysta

utan förklaring 
sida vid sida
allt längre ut 
tills ingen av oss längre bottnar

i oförstånd skiljs våra vägar
allt flyter
ekot ger inga svar
solen går ner i svart

© Maria Marängsviss, 9 juli 2020