Stjärntaket ritar sina bilder kända

i skogen vid eldens sken

där formar lågorna min framtids hosta

och svärtar inom med sot

Att inte somna under nattens vaka

är påtagligt smärtsamt och svårt

tvånget att i spänning sitta

vakande glödens inbilskhet

Inte vill man gå utan försörjning

eller utplåna mannar i vila 

när elden tar föda ur skogen 

för att ögonen slappnat en stund

I dunklet lyser ögon så blanka

jag väcks ur min tanke av törst

tar skopan och släcker torkan

och bjuder den vilde en skål.

(c)tk.