Små nätta steg
Han leder dig in på den,
hans stora scen
Du är föreställningen
I dag och i morgon
precis som årets alla övriga dagar
Varför vet du inte
Du har aldrig valt att uppträda
och han kan inte din repertoar

Ett dovt sorl ekar från publiken
De flesta åskådare har somnat
Övriga är ett med sina telefoner
För dem är du bara
en del av en normalvarieté
när du står där i ditt söta tyll och darrar
Du tittar rakt upp mot honom,
mot skuggan av hans båda ansikten
Just i dag ler han

Plötsligt tänds strålkastarna
och allt ljus faller tungt
ner på dina axlar
Det är nu han tänkt få dig att dansa
till publikens piskande applåder
De som skänker honom
den största njutning
Du är hans lyckas garant
Hans gycklare

Dansen om ditt liv ska börja
Men när musiken är död
finns ingen takt att följa
inget som kan dölja
dina steg, eller hans
Du sätter ner foten
med kroppen vänd mot honom
Nu är den din och bara din
Tystnaden är ditt vittne

Skuggan av ditt leende
formar horn i hans panna
Hans ögon droppar rött
av blod från egna händer
Förlusten är slutlig
när banden är klippa
Du lämnar tystnaden och publiken
De som sover ska vakna
om inte i dag så i morgon

På scenen ligger han
och dina sönderklippta skor