Älskade oälskade syster!

Du har bara mig och ibland vet jag inte hur jag ska bli av med dig.

Skör som prinsessan i spelet gör jag gästspelet - likt en spansk Super Mario. Don Quijote gör tillvaron kort, bubblan spricker och next level är verkligheten som sover.

Game over.

En vandring mot milsvid betong, där har jag också bott en gång.

Minns en sång min mor tröstlöst nynna, ”en kamp emot kvalen” däri göra skillnad i de politiska valen.

Men min lilla röst stannade likt ett eko bland husens tyngda vägg. Min mor log lika tröstlöst som sångens ton och sa: ”Lyckas du fly är du fanimej som Escobar”, sedan drog hon till nästa bar och blev ett med natten.

Tröstlöst sörjer jag min levande mor, så bittert arg över att du lämnat ditt arv. Min syster- din avkommas larv. Hon blev ingen fjäril som tog till flykt över taken. Som du sår slapp du skörda – din dotter – min börda.