Dessa dagar fyllda av lidande, hostande, gurglande ljud
När jag blundar ser jag din döda kropp framför mig

Jag har hängt upp en gyllene stjärna i mitt fönster
Den betyder i år något annat, den lyser för dig

Jag minns din kamp, jag minns också när du gav upp
”Jag orkar inte mer” sen tog corona greppet

Adventsstjärnans sken lyser som ett minne över dig

Jul, vad är det ens?
Kanske att få känna tacksamhet över det lilla,
att leva

Blir ensamheten mer påtaglig i år?
Blir det fler som bedövar storhelgernas tomhet med berusning?
Sorgen över året som gått, det förlorade året
Året som aldrig började

”Efter Corona ska vi åka till Leos lekland” säger min fyraåring
Jag tänker att det nog bara finns ett före, kanske inget efter, bara ett under

Virus firar inte jul, virus sprids lika ohämmat vilken tid och dag den än är
I år ligger många kroppar i svarta säckar istället för att vara fyllda med julskinka
I år kippar många luftvägar efter syre istället för att sjunga julsånger
I år behöver vi trösta varandra mer än någonsin och förtrösta på ett omhändertagande efter lidandets slut