det var vid den tiden när vi tog skogspromenader du gick bredvid mig varje dag och hösten var vacker den strålade
hur vi såg fram emot vintern den vita goda krispiga. saknaden är outhärdlig ändå fortsätter jag framåt
mitt liv är ingenting utan dig ibland gott ändå som den gången jag minns hur du gjorde en ljuslykta på balkongen och frös fast små värmeljus på räcket.
du var mitt allt och nu är allt borta.