Jag grät en stund
ty månen var rund
stund i allvar för att skriva
jag lyss till en gammal skiva

cykla även sugen jag på
i nattens timme istället för att gå
månen syntes blek med blott kant
själv kände jag mig just som en fjant

tårar rann där på min kind
kanske var det bara fartens vind
ej ögon hade jag för någon fri natur
istället jag gnällde likt ett djur

en hund till mötes mig så kom
sedan en hop människor verkade det som
de skrattade o skrålade där de gick
på gott humör det ej alls mig fick

i omild tid var jag ute på mark
jag vilade sedan mot ett träd i en park
där var inte ensam i eländet mitt
även du var där och delade ditt