Vackra toner från ett piano,
vackra, men enkla.
Som ett bräckligt krasande istäcke...
Klaviaturen sträcker sig över min själ,
som en glaciär.
Så vacker, så spröd, så skör,
Det är det vackraste jag någonsin hört…

Så vacker, så skör, så ohållbar,
mina fötter trampar genom isen,
jag dras ner i det kalla vattnet,
själv är jag oförmögen att komma upp igen,
är jag för evigt förlorad?

En stege har skjutits fram,
jag sträcker mina händer mot stegen
och håller envist fast,
jag vågar inte släppa för en sekund,
jag dras upp ur vaken,
varma filtar läggs om min starkt
nerkylda kropp,
mirakulöst räddad!