Nu är han inne, farbror februari.
Han verkar ändå kall och utan krut.
Han bor ju kvar hos pappan, januari,
men borde vuxit ur och flyttat ut.

Men farbror februari är som fadern
som också gillar att stå stel och stum.
Onödiga känns båda två, som Skvadern,
som får betraktaren att verka dum.

En vuxen karl bör inte vara kvar i
sitt barndomshägn. Han borde utan prut
avlägsna sig från hemmet som han var i.

I januari borde vintern vara slut
och inte stanna kvar som februari.
De borde båda läras veta hut!