Man har ju börjat komma upp sig i livet, eller hur? Karriär inom IT, bra fin framtid... Löfte om massa pengar osv.
Men, inte änuu.
Lite framgångar inom bitcoin men definitivt inga miljoner.
Mycket som ligger och lurar runt hörnet fortfarande...
Små lömska spindlar, som snällt väntat tills du somnat.
Iaf
Bowling,
Bowling är as trist, dricka alkohol och snacka jobb och karriär lika så, men det är liksom det som finns på meny nu mera.
Jag är grym på att sälja det, tugget, snacket ... ni vet
Bomullen som känns så fin att fylla öronen med.
Halva sanningen,
den delen de flesta accepterar.
Du vet,
den delen där det är upp till oss, eller en snarare...
Den andra delen av samma sanning,
är lite svårare att greppa tag om, ty
den säger igentligen inte så mycket om dig.
Kanske mest om världen...
Att världen är en förvirrande liten blött fläck i ett stort svart vakuum.
Skit samma,
Bowling.
Jag sög,
det gick inte.
Fick ingen linje som funkade...
Alltid lite för mycket åt något håll...
Lite så som den där andra halvan av sanningen pekar på...
Ibland spelar det bara ingen roll...
man kan liksom göra allt rätt och ändå förlora...
Efter bowlingen så vill jag hem, men det blev hem till kompisen
efter lite övertalning...
så blev det.
Där blev det gräs, inte sovit vettigt på en helv vecka. Vart helt förstörd.
Tänkte, med detta slocknar jag fint...
gissa om jag hade rätt.
Fall fan mitt i hallen. Föll som en fura.
Brakade ner i allt hårt som sten...jag va helt blind och föll mellan allt som en stor degklump.
Och jag blev liggande på det där jävla fan golvet...
Liggandes där i mina syner.
En rund cirkel, i alla färger, lite som ström, liksom hoppandes... pulserandes i färg...
En gigantisk sol - en färggrann cirkel i mitt innre huvud...
Starkare än mörkret...
Starkare än tystndaden...
men jag hörde deras röster.
Väldigt tydligt. Aningen oro i deras röst. Men jag mådde fint ...
Prima skinka änna!
Nöff nöff...
Sedan så drömmde jag att jag satt i stolen i köket, nerrökt som själva fan och kissade ner mig. Satt i stolen och bara kissade ner mig och skrattade...
Konstig dröm.
Kändes så äkta.
Igen med dessa jälva röster, så förbannat oroade över något... nästan upprörda...
Fuck off...
Låt mig va...
Låt mig ligga i mitt mörker med min fantastiska färg cirkel...
sprakade som el - du vet ström - i miljontals färger. Puls...
Men det va ingen dröm.
De va ingen satans dröm, och någonstans i tryggheten av mörkret så visste jag...
Jag visste.
Visste varför rösterna va oroliga och upprörda.
mer tid gick,,,
fantastisikt va tid det finns ibland?
Lyckades med nöd och näppe krypa till toaleten, totalt ner pissad
36 år gammal.
Gammal och sliten...
åt helvete med skamen...
Spyr,
spyr härligt varma... sköna fina spya...
"fuck detta samhället och alla jävla nollor som utgör den"
jag spydde upp det...
"fuck deras jävla upprördhet"
spydde igen
"precis som jag visset att jag skulle snedtända så jävla mycket"
upp kom det ännu en gång.
"helt jävla försvarslös"
det ville aldrig ta slut...
anklagelserna haglar
jag simmar i mitt mörker
mitt trygga mörker
sidan på huvudet gör ont
japp trillade nog ordentligt...
bloding runt munnen
kollar att tänderna är hela med fingarna
fingar som darrar i mörkret,
känner kylan från golvet, men bryr mig inte...
kyla är bra, stärker kroppen...
skrattade nästan åt något...
men ännu en spy attack - denna gången lyckades jag hålla tillbaka den...
jag gillar att spy
men det är jobbigt att resa sig... en liten dunst av melodi
ett svagt brus...
Imse vimse spindle
klättrar i sitt mörker
Snart kommer solen
med ågren och problem
men just nu finns mörkret
lilla spindeln ler...