Del 1 (1/3)



Molun och Elexender hade i första skedet känt kontrasten i temperaturen från barrskogsdalen nedanför dem. Där hade några mildare vindpustar letat sig uppåt, sköljt över dem och fortsatt mot de snöiga regionerna, där de stött på patrull och försvunnit in i kyligare luftmassor.
Nerför branterna minskade snön på marken successivt, men alltjämt var det förrädiskt halt på sina ställen. Där den var som hårdast packad hade snön nästan övergått i ispölar som var svåra att få syn på. Ryggsäckarna de bar på och sluttningen ner gjorde att deras kroppar befann sig i mitten av en osynlig dragkamp, som de fokuserat försökte balansera sig förbi.
Från stora ansamlingar i drivor och vallar, tunnades snön efter ett tag ut allt mer och blottlade större och större ytor av vägens stenläggning. Det tog ett tag för deras ögon att vänja sig av med vitheten och anpassa sig till den dunkla grönskan som rullades ut långt där nere.
Faktum var att de redan passerat ett parti med glest positionerade snötyngda träd, som med viljekraft kunde kallas skog. Men denna zon, And Folad i södra Kivaselen, skvallrade ändå om att ett skifte i miljön var i antågande.
Till sist tog snön avsked av dem. De sista resterna av den kalla atmosfären tonade bort när de trädde in under de första trädens beskydd.
- Ah! Äntligen, sade Elexender och tog i en befriande rörelse av sig sin mössa. Molun valde att ha sin på ett tag tills hon acklimatiserat sig till temperaturen.