I väntan på koltrastens sång,
björk och hassel,
bruna, torra,
vissna lövens prassel

kring mitt utebord,
kring stolarnas ben,
kring utekrukor
från i fjol.

Ingen fågelsång,
bara oförståndigt,
tonlöst prassel.

Väntar trött på allt
och naturligt blek
på gräs och grönt,
längtar rosornas röda
och sommarskönt.

Molnen flyktigt tar
i ständig iver
med sig snö och regn.

Fast kalla vinden
sopar och far,
ligger de bruna löven
trotsigt och envist kvar
i mitt utehägn.