Rullgardinen har med åren
tappat greppet och vilar mot
fönsterbrädans kalla yta

Utanför är allt bara mörker ändå
när regnet sänker hastigheten
på motorvägens avlägsna dån

Under huvan letar hon
efter den där personen
som hör hennes desperata skrik
efter närhet, ett samtal eller
bara ett vardaglig "hej"
men som vanligt när hon
vågar sig ut är gatorna redan tomma

Natten går förbi hand i hand
med ensamhetens ångest
och tiden som passerat

När morgonens ljus slirar in
genom revorna i gardinen
kommer saknaden igen

Den som får venerna att klia
så förbannat under huden
med en rädsla att det inte blir en natt
i hennes egna säng.