Hjärta och Smärta
att leva kan stundom va' en plåga ställde mig alltid samma fråga vadan, varför jag är här inte mera jag begär
när liten tös jag var sökte jag ett svar förstod inte meningen frågade igen och igen
nu jag slutat grubbla på orden jag bara snubbla' livet ska levas fullt ut inte alls som förut
finn glädje i det du har den som har den spar många lyckliga da'r det inte glädjen förtar
den tid som är utmätt tänker jag äta mig mätt men absolut äta rätt göra allt på rätt sätt
leva livet för livets skull men absolut inte bli full att i poesin finna ro av orden bygga en bro
en bro av kärlek och lycka visst kan man det tycka känns som floskler och strunt lovar runt och håller tunt
men utan kärlek dör själ och hjärta man får leva med evig smärta livet så mycket mera är värt det jag håller så innerligt kärt
Bunden vers
(Rim)
av
Öknens Ros
Läst 245 gånger och applåderad av 8 personer Publicerad 2021-04-15 09:07
|
Nästa text
Föregående Öknens Ros |