Redan medlem?
Logga in
Hittade den här på en diskett [sic!] alldeles nyss. Tonårssvärmerier, jag vet. Ledsentankar
Istapparna grät för oss, så vårlikt schizofrent Och när de gråtit våren torr, ja, då var det för sent Att tvinga sig att glömma bort de drömmar som man drömt Och skvallra lågmält för varann om skatterna man gömt
Bland dagg och svalor töade vägen fram med glans Den vårdades av skuggor, men ledde ingenstans Ty vägen den var plan och rak, dessutom alltför kort För att vi skulle hålla hop och inte komma bort
Vi skrek på tok för högt och vi viskade för lågt För att ens lägga märke till att en utav oss åkt Mot krokigare vägar, mot eldar och friktion Där sommarn spelar skjortan av vårens sista ton •••
Bunden vers
(Rim)
av
Judas Ekholm
Läst 415 gånger och applåderad av 19 personer Publicerad 2021-04-27 22:22
|
Nästa text
Föregående Judas Ekholm |