slagen faller hårt
när vreden dundrar in


tar emot allt jag kan
allt jag förmår


tappar luften
av hårda knytnävar


rakt in i magen
slå, slå, slå


men kan du inte slå hårdare
använd allt din kraft


all din frustration
allt du har


du fega usling
jag har retat upp dig


så till den grad
till kokpunkten


ända till bristningsgränsen
precis som jag vill ha det


panna mot panna
det krasar och dunkar dovt


skymning i min blick
rosa tårar


(jag minns dina rosor)


dina händer runt min hals
hårt och obarmhärtigt


sluter om
hindrar andetagen


allt blir suddigt
och jag svävar


jag svävar bort
du kan inte längre


nå mig
slå mig mer