Ur askan in i ljuset
jag målar bilder
från min
insida
från mina minnen
som fastnat
på näthinnan
tatuerade minnen
som aldrig
tycks försvinna
i ord som galopperar
svart mot vitt
skriver jag för livet
om hur jag levt
och fortfarande
lever
om hur jag
uppfattat tillvaron
då som nu
svart eller vitt
inga nyanser
inte ens gråtoner
på liv och död
så ser mitt liv ut
en ständig kamp
vargar som skyddar mig
från att göra
något dumt
och jag inser det nu
de är inte
ute efter mig
vargarna går bakom
och ibland
bredvid
alltmedan mörka krafter
från det som var då
försöker dra ner mig
till en farligt låg nivå
men jag har också mig själv
styrkan jag besitter
som den slagna
som den som fallit
och reser sig får
alla slag till trots
alla ärr som skaver
jag reser mig ur askan
en fågel fenix
skimrar av
en sällsam kraft
ni ser mig nu