kånkade strävade slet
i sitt anletes svett och
kallades Regnfararen

svettet menades bli regn
men det saknade vingar
att blidlanda

efter långt om länge kom
hans efterlängtade svar
själv skulle han ösa ur hatten

från pölar runt omkring
och från kroppen flödande
håvades svettguldet in

kletade så små fjädrar på
var å varannan droppe
regn började då mjukskvätta