Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Nu när vi vandrar

Att blicka tillbaka till min lägsta stund
Ger mig syn för den väg jag gått
Att blicka tillbaka med guld i mund
Gör mig tacksam för allt jag fått

När vi vandrar vi sju tillsammans
Kommer tanken av åren som gått
Då ler jag och låter mig bäras av dans
För idag är livet inte längre mörkt och grått

När jag var liten och jag var skygg
Då dagarna inte kunde skiljas från åren
När jag länge kände kniven i min rygg
Kunde jag önska evig sömn i våren

Nu när vi vandrar över älven
Griper min frusna hand din
Då inser mina kalla händer
Att ingen håller min

Vänern har stilla vatten
Tösens leende är lagom
Låt mig nu ta ratten
Och känna kniven ytterligare en gång




Fri vers (Prosapoesi) av Gabriel Andersson
Läst 151 gånger
Publicerad 2021-08-13 20:41



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Gabriel Andersson