Barfotasteg ner i det klara som väntar hungrigt. Hon låter havet omfamna henne. Simtag för simtag ut och längre bort. Vågorna hjälper till. För framåt. Inte titta bakåt. Ingen botten nu. Trött så trött i varje lem. Släpper taget och havet tar henne, hela henne. Kanske till och med helar. På stranden en blommande klänning och en ringande mobiltelefon som ekar ut över vattnet. 

Mamma kommer inte hem mer.