Varningsropen är nu tysta,
tappade runt öronen
på likgiltighetens
självgoda avgudaaltare.
Jag skickade dem
med skarpt svärdsegg
från det innersta på mitt plan,
drog sedan bort
fär att låta dig betänka
att det är dags att fly.
I hela staden,
på alla dina gator
stod du stående på plats.
Gång på gång läste
du högljutt
den tryckta deklarationen,
den stavade skammen
och dess korrigeringsmedel
för att väcka de sovande.
Fly för ditt liv,
var kärnan i budskapet.
Att komma bort därifrån
innan jag kommer tillbaka
med min öppna muns anda
då mina trogna hjärtan
marscherar förbi.