Se, höstkärlek!
Se rummet
dras från rymden.
Jag har dragit ut
därifrån
till långt borta.
Jag kommer att sitta
vid basen och lyssna
på dina anrop.
Gör poäng
av de onumrerade gånger
jag har tappat andan
och var tvungen
att söka i ditt höstträ.
Du har gjort
det här rummet.
En gång funnit mig,
därför andas jag igen,
som alla funna gör,
in och ut igen.
Jag kommer att spendera
min utdragna tid
med att dra ned
den gyllene sol
mellan lemmarna
på ditt röda och vita trä
och välsignar det
för att relatera
våra meddelanden.