Sommaren, Du är så flott och så grann
så när Du är här då klär ju jag mig, som Dig i blått!
Aldrig man kan längta bort ifrån Dig
man vill aldrig att Du skall ta slut
bara jättesnabbt komma igen...

Varför kan Du inte börja nu mitt i Ditt slut
med ett helt annat beslut att gå
åt ett annat håll, att backa:
GODE GUD VAD VI
DIG SKULLE TACKA
OM VI EFTER SOMMAREN
MED VÅREN I VÅRPRAT
SÅ FORT IGEN FÅR SNACKA...

Det är ju klart, den får ju ta den tid den behöver
mycket behövs ju ses över, innan den kan starta
på nytt, men om Du lite längre än vanligt dröjer
Dig kvar, så kan den nog då snabbat ordna till
att vi får som vi vill, VÅREN, och sen står ju
Du sommaren i tur eller hur...

Vi som Du är igen på gång!
Om jag lägger på ett extra kol kan
jag nog ordna till en ny sommarsång...

Tills dess so long!