Du kom till mig




Du var så trasig
hittade alltid nya sätt att falla sönder på
ibland så föll du i mitt hjärta med
och jag var nog lika trasig, lika sönderfallen, lika ledsen
som du

men det räckte aldrig

för allt är så mycket värre sett med dina mörka ögon

Jag var flickan med silvertejpen
med superlimskladdiga fingrar och
solpuder över allt det iskalla

det passade så bra på dig

Du tappade alltid skrattet i golvet
fick mig att gå i tusentrettiotvåbitar
och du hatade alla som var sådär plastic-fantastic
medan du själv gick med ett ansikte som inte ville le

eller när du satte ihop mig igen och slängde de bitar som du inte kunde passa in

jag skrek på dig
och allt jag fick var tårar allt jag fick
var din inte alls trasiga rygg så tyst



och silvertejpen tog slut och limmet stelnade.