Som ett brev från himlaljusen
kom den idag i renaste vitt,
lyste på marken nyss frusen
och fyllde öde hjärtat mitt,

en matta vävd i fjärran dalar,
ett under av opalskir elegans,
rullad ut i bergens hasselsalar,
där vägen slutar i Ingenstans,

klockor som ringer våren in,
spröda toner ur nektarkoppar,
tack för gåvan Vännen min,
för änglalika snövita droppar.

Mars 2017 Tant Grön