silvertrådar vackert invävda
i ditt böljande släp av cirrus
gnistrar i ljuset från tronen

gulddammet yr omkring oss
under de mäktiga vingslagen
när vi lyfter över Opalbergen
burna mot de vida ängarna
bortom stängsel och murar

ditt skratt klingar mot rymden
när vi tyngdlösa badar i ozon

inget kan längre hindra mig
att sträcka dig händerna
till dans i de heligas salar

vi speglar oss i det ljusblå glaset
det blanka hav som såg oss födas

den stilla oceanen ler emot dig
när hon sjunger in
den nya tiden av frid