i den lilla kosmiska tid vi har kvar
springer vi genom en flod
tills kylan och strömmen
inte längre rör våra fötter.
avslöja att du alltid har älskat mig
med ett samtal så enkelt
som att kunna komma ihåg.
det finns inte mycket tid kvar,
kanske en dag med evigt solsken
snabbt demonterar timliga sågspån
och sen ses vi inte på ett år.
vad vi inte hade sett året innan,
det ser vi klart och tydligt då
i den kosmiska tiden eller solskenet.
det är inte tiden eller sågspånen
som gör oss
medan vi är tillsammans.
inte heller floderna
som kan tvätta kött och blod,
de lämnar bara eter efter sig.
vi är i ett enda nu,
det är vad som gör oss.