Hon bor vid bron
den som paradiset vet
solen hennes älskare
en liten hemlighet
hon är en särling
en missanpassad sort
inget vill bry sig
livet är alltför kort

Hon sitter invid himlen
vid regnbågens slut
rösterna som talar
fyller själen med krut
hon är som en ängel
klädd i svarta vingar
sångrösten är raspig
molltoner klingar

Hon blundar i gryning
sätter sig bredvid
solens varma strålar
en törstande individ
hon söker efter röster
som kan ge henne ro
läka det som förgör
livsgnistans bo

Hon sträcker händerna
ivrigt upp mot skyn
rösterna har pratat
ett skrapande på menyn
hon letar efter sanning
hur allting ska gå till
förmågan står i vägen
för vad ångesten vill

(Copyright © ULJO)