jag skrivit många dikter i mina dar´

men aldrig nånsin Nobelpriset fått

de har mig snöpligt förbigått

därför jag mina dikter spar

alltid poesin jag älskat

den har varit mitt allt

utan den det varit kallt

jag mig i den förälskat

orden är min styrka

dom jag alltid vårdat

det har jag lovat

även i min kyrka

när jag ordens magi upptäckt

jag var blott sex år ung

i mig det fanns ett lugn

min passion blev aldrig släckt

i svåra stunder det blev min tröst

jag skrev bort det svåra

torkade bort mina tårar

det spela' ingen roll det var höst

även glada stunder där var

jag älskade naturen

så även alla djuren

allt var inte bara allvar

himlens alla stjärnor lyste klart

så förundrad jag såg på

dessa bloss så klara blå

jag visste nästan snart

vad jag i livet ville göra

det jag var ämnad till

det jag också vill

ordens känsla framföra

det är ej lätt att dem finna

man får söka i det oändliga

i det ständigt föränderliga

i livets sköra hinna

på vingar orden flyger

att föra budskap fram

att även du skriva kan

även om du är blyger