200 ord om dagen. 2000 knivhugg i magen.
Vad är skillnaden mellan att bli lurad och att bli bedragen?
20 000 droppar vin senare.
Du säger att du älskar mig, utan att mena det.

Vem kunde tro att jag var en sån som livskrisar vid 30?
Försöker bli omtyckt.
Säger bara ”jatack” ”amen” och ”det har du nog rätt i”

Rationalisera.
Förneka.
Förringa.
Borde följa mina drömmar, men jag har inga.
Demonerna, eller det sunda förnuftet, viskar

du är ingen jävla snöflinga

Men, alla behöver vi ett tidsfördriv.
Om du kysser mig nu finns en förmodlig chans att jag kommer romantisera den här katastrofen resten av mitt liv.

Läser att ”döden är ett sätt för själen att byta perspektiv”.
Lakonisk.
Platonisk.
Kronisk.
Självironisk.
Samvetsgrann.
De tror att jag är känslokall.
Men jag har aldrig älskat någon lite grann.

Han stryker mig över kinden när jag låter huvudet vila mot hans bröstkorg.
Det finns bara ett sätt att mäta kärlek, älskling.

I mängden delad sorg.

Ibland säger jag vad jag tycker. Då säger du att det är hormonellt. Jag borde såklart visa mig mer sårbar, men det är för riskabelt.

Att dö är enkelt.
Livet, mitt hjärta, är en dans på minfält.

Kärlek rostar, begär består.
Jag har gjort ord av nästan allt som gör ont.
Resten, Vackraste, är öppna sår.