Långt nere i mörka jorden
greppar rötterna fast runt
stenar i magiska mönster

greppar fast
suger magisk kraft

genom stammens stolta resning
stiger livets sav
löftesrik och varm

På våren; ut från kala grenar
plötsligt och i unison
Tusen och tusen vita blommor;
de underjordiska stenarnas drömmar är det

Och vinden tar tag i kronbladen och det faller ett vitt regn i maj
Stenarna drömmer om regnet
långt under marken

Så kommer den heta sommaren
Stenarna vänder sig oroligt i febriga drömmar
rötterna suger sockersöt sirap ur de hungrande drömmarna
och i trädet dignar de rödaste bären i det tätande lövverket

Fåglar i flockar skördar och lyfter
flyger mätta mot främmande länder med stenarnas drömmar
Stenarna drömmer sånt

Så kommer hösten och marken kallnar
Stenarna i sina hemliga mönster
vet allt om mörker och kyla
Slingrande, vindlande rötter
suger tillbaka energin från trädet ner i marken som giriga tjuvar
Trädet blossar rodnande i skammens guld och blodrött alvar
Aldrig var trädet vackrare än så
sånt är att ta och få

Och sen efter en frostnatt
släpper grenarna tag om de döende löven
och på en dag singlar de alla ner
bäddar in markens stenar med ett tjockt täcke

Sov gott stenar
Sov gott och dröm

I den gnistrande vinternatten
Långt under markens frost
Vaknar stenarna och rör varandras skrovligheter
i sina magiska mönster
Långt där nerifrån ser de kisande upp mot himlen

De ser trädets alla svarta grenar
sträcka sig ut mot rymdens väldiga valv
och längst ut på varje sökande grenspets
har fästs en egen gnistrande stjärna

Så drömmer stenarna i jorden